Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖRGEN SIEDELS BREV
163
"Det ger sig, det ger sig," mumlar far.
Jörgen förstår, att far icke syftar på den fyrbente
mickel, och när de gå över Ryglingebron förstår
även lille bror. Han säger:
"Farbror Rygell skulle väl vara med?"
"Det ger sig, det ger sig," mumlar far.
Jörgen tänkte: Ack nej, det går icke att vara
den allvarlige Siedel. Jag är nog så lik far, som
den ena ugnen den andra, och far är lik farfar,
och farfar de andra i evigheters evighet. Visste
jag inte strax, vad far tänkte? Visste jag inte
i går, när han talade om Lerberget, visste jag
inte, att det var Ryglinge han tänkte på? Vet
jag inte nu, vad han skall säga om en liten stund?
Så här: Ärlige bergsman, här kommer en vän?
Vet jag det inte? Skulle jag inte säga det själv,
om jag vore lite äldre? Om far vore farfar och
jag vore far. Och om far vore den ärtan före
farfar, då vore jag farfar och vore tokig. Och
så skall det bli, och sedan, och sedan, och sedan
utan slut.
Nej jag är inte jag. Jag är Jörgen Siedel.
Jag tror det är en masugn. Den blir gammal
och förfaller. Och det bygges en ny. Men den
nya är också en masugn, den nya är också
Jörgen Siedel.
Egentligen är det lustigt.
Han brister på nytt i skratt, när far dundrar
på dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
