Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
KOMEDIER I BERGSLAGEN
över bordskanten, huvudet sjunker bakåt, ögonen
slutas.
Jörgen stirrar på honom. "Jaga råttorna i
logen!" viskar han till Arvid. "Gå din väg."
Han vill ha fred. Han vill se Jörgen Siedel
ensam. Den stora tunga kroppen flämtar
mödosamt, buken stiger och sjunker. Han är som ett
stort djur, skadeskjutet eller utmattat av sin egen
oformliga lekamen. Huvudet glider åt sidan,
kinderna hänga som påsar, fyllda med en slapp,
rödblå köttmassa. Ögonlocken skälva över de
stora buktiga, rödsprängda globerna. Läpparna
glida isär, icke till skratt, i slappa, trötta, sjuka
ryckningar. Saliven glänser i mungipan.
Bergsmannen återvänder. De dricka på nytt.
På nytt drar han i skägget, skrattar, viftar med
papperen, slår i bordet, domderar.
En ung kvinna går genom storstugan. Han
stannar mitt i talet, armen, lyftad till ett
dunderslag, förblir en stund i samma ställning. Han
vänder icke på huvudet, men ögonen glida
långsamt mot dörren, där kvinnan försvinner. Då
dörren slår igen, slår näven i bordet. Och han
dricker, skrattar, domderar.
Kvinnan kommer ut på gårdsplanen. Hon
går mot logen, men vänder plötsligt och kommer
fram till fönstret. Hon ställer sig bredvid Jörgen
utan att hälsa. Hon är svart och vit.
Efter en stund säger hon:
"Vad vill han?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
