Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
KOMEDIER I BERGSLAGEN
gruvorna i Sachsen och var eljest han funne något
lärorikt. Allt för den nya gruvans skull. Men
själv tänkte han icke på att återvända. Ett år
gick, och far skrev, att folk trängde honom från
alla håll. Han måste komma hem och hjälpa.
Det ville han icke. Han lånade pengar av svåger
Bernhusen och stannade ute ytterligare två år.
I München träffade han en liten tyska, som
icke hade något namn. Han frågade: "Vad heter
du?" "Jag heter ingenting." "Men du har
väl ett dopnamn?" "Nej," sade hon, "den jag
älskar, skall döpa mig."
Han kallade henne endast Liebchen, han
kunde icke hitta på något namn. De levde
tillsamman i veckor, i månader. Där bjöds en
massa nöjen, som han förut icke kände. Dagarna
gingo så fort. Det var naturligt att Jörgen Siedel
skulle förändras något, helt litet åt gången, men
ständigt från dag till dag. Det fann han helt
naturligt. En målare kom till dem och satt ofta
vid deras bord. Han ritade av Liebchen, det blev
likt. En annan gång gjorde han Jörgens porträtt.
"Men det är då inte likt," sade Jörgen.
"Tacka för det," menade målaren. "Nu nej!
Men nyss — nyss var det likt."
Jörgen skrattade åt den där målaren, som
tydligen ville finna en ursäkt för sitt fuskverk.
Men ett år senare satt han i samma lokal och
vid samma bord. Och Liebchen kom in. Han
hade icke sett henne på flera månader. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
