Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖRGEN SIEDELS BREV
197
kastar farfar åt sidan, rycker till sig
Pharma-copéen och driver den i golvet, så att ryggen
spricker och blad och papper flyta om varandra.
Mycket virrigt. En röra.
Men det är ett fullständigt misstag, om man
tror, att han förlorade herraväldet över sig själv.
Monica står där alldeles tätt intill honom, och
hon är vit som ett lärft. Hon viskar:
"Har du druckit?"
"Nej, kära Monica," säger Jörgen Siedel och
kysser ändå på fingertopparna. "Jag har icke
druckit. Jag vill endast på detta sätt inbjuda
mina ärade fränder och gynnare att bese det
nya schaktet i Tanningegruvan. Det är möjligt,
att sättet förefaller ovanligt. Men man kan
mycket väl göra så." —
Hädanefter blev det för Jörgen Siedel av
största — ja av utomordentlig vikt, att hålla väl
reda på sig själv.
Och man kan säga, att han lyckades. Icke
så, som skulle han lyckats avbryta, hejda själva
glidningen. Dylikt är ju omöjligt. Men han
lyckades i alla händelser bevara sig själv intill
den punkt, bakom vilken det icke längre tjänade
någonting till att spela. Han förrådde sig först
då det varken gjorde från eller till.
Det varade någon vecka.
Han satt på dikesrenen. Bredvid honom
satt lilla Märta och bredvid henne Jan Erse. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
