Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måtte vara något fel med den. Den sorlade upp
i mun och rörde så underligt på läpparna.
»Lostman!» hviskade han och rörde vid armen,
som låg öfver täcket. »Han skulle andas genom
näsan; det ginge bestämdt bättre.»
Lostman blundade.
Då ruskade han i armen.
»Lostman, hör han inte?»
Men i detsamma kom Ingrid i dörren.
»Nej hör du, låt Lostman vara i fred!»
»A jag gör ’en ju bara godt. Det sa mamma
också. Han säger ju aldrig hva han vill. Så
man får ju fråga’n.»
»Han vill vara i fred.»
Hon fortsatte att granska sitt nakna ben;
strumpebandet hade gnaft hål på huden.
Men Ragnar funderade. Han genomgick en
förteckning på alla de läckerheter, som en gång
varit den gamle så kära. Tänk så eget, att han
rakt inte ville röka mer! Hvad skulle man kunna
hitta på.
»Lostman, hör nu Lostman! Vill han ha sill
och potatis?»
Och vare sig Lostman trots allt bevarat sin
smak för sill och potatis eller om han häri fann
enda sättet att slippa vidare frågor, så svarade
han klart och tydligt:
»Ja, har han, så ge hit.»
»Ingrid, Ingrid! Hör du, han vill ha sill
och potatis!»
»Ge honom då. Och skrik inte.»
Ragnar försvann.
Ingrid smög bort till bädden; hon gick försiktigt,
för att inte få stickor i fötterna. Det något
för korta linnet stod som en blomklocka kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
