Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag ska be Sven, att han ger mig de blå
blommorna. Ska jag inte, mamma?»
»Bara du inte blöter ner dig själf, så.
»Nej då! När Sven tar dem. Och sen ska
Lostman få blommorna. De äro så vackra. Nog
vill han ha dem?»
»Nej. — Ta sillen!»
Lostman torkade mun på handen och handen
på täcket.
»Jag ville ha er hängda allesamman, det
ville jag.»
Frida drog upp en ny kant af kjolen.
»Att Lostman inte skäms.»
»Skämmas? Nej hon! Inte jag men Bengt
ska skämmas. För jag kan sätta honom på häktet,
när jag vill. Det kan jag. Och den där andre
också. Kan jag.»
Ingrid stod i dörren och kammade sitt hår;
Frida sydde och suckade.
»Lostman var ju med om det själf?»
»Ja det var jag. Men mig lär de inte sätta
på häktet.»
Han kramade ihop sina händer till ett knutigt,
rynkigt knyte och stödde därmed hakan, som
icke ville hålla sig stilla. Han var för
ögonblicket ganska nöjd med den värld, han snart skulle
lämna. Om han nu bara finge vara i fred.
Men Ragnar var envis.
»Är det riktigt säkert, att Lostman inte vill
ha blommorna?»
»Jag vill inte, och hör sen! Jag vill lägga mig.»
Ingrid och Ragnar hjälpte honom. Han skrek
till och jämrade. Frida förmodade att det
berodde på sillen och tog undan de frestande resterna.
Gubben jämrade. Plötsligt slog dörren igen, luckan
slog igen, rummet blef halfmörkt. Och gubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
