Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du ska rara snäll och svara.»
Åter gjorde gubben ett kast med sin eländiga
kropp, ett förunderligt kast. Han satte sig
upp; skortan gled isär öfver bröst och skuldror
och visade hud, på hvilken döden redan börjat
fingra.
»Nå Lostman, har du talat med någon?»
»Ja — ja — med dig!»
»Den upplysningen behöfde jag inte. Och
så ska du försöka att inte bli häftig. Det är
inte nyttigt.
Och jag vill ha svar — förstår du?»
Lostman förstod; hans vrede försvann. All
hans hjälplöshets ångest föll öfver honom. Han
sjönk framåt, och hufvudet sviktade svagt, som
om det hade suttit på en slapp stålfjäder.
»Bengt lille, Bengt lille», kved han. »Det
var ju inte jag som gjorde’t. Det var ju inte
jag som tände.»
Bengt blef otålig, men behärskade sig.
»Nej det var inte du som gjorde’t. Det var
jag och Sven. Och jag kan inte inse, att jag
kunde göra på annat sätt. Det kan jag inte.
Du fick ju forrästen också godt af det.
Eller hade åtminstone fått, om inte sjukdomen
kommit. Besvärligt nog.
Nå nu är det i alla fall inte fråga om det.
Jag vill veta, om du har talat om någonting, och
i så fall, hvad du har talat om. Jag vill veta,
om länsman har någonting att stödja sig på. Det
är mycket viktigt för mig att veta det. Förstår du?»
Dagens hetta hade börjat. Solen brände
kvarnkammarens tak och väggar. Och ute-luften, som
värmts och stilla flöt kring huset, vågade sig icke
in. Sjukdunstarna svällde och fyllde rummet; de
klibbade vid väggarna, de svepte sig kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>