Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sven!» ropade han. Har du sett till
fruntimmerna?»
Sven kom just från fruntimmerna. Han hade
hjälpt Ingrid att skaka en duk. Och var varm.
Bengt tog honom i skuldrorna och såg honom in
i ögonen. Sven måste skratta, och slutligen
skrattade äfven Bengt. Men plötsligt släppte han sitt
tag, strök med händerna öfver ansiktet, nästan
strök bort sitt skratt.
»Vi ha just icke skäl att skratta. Jag tror
gamle Lostman skvallrat.»
»Om? —» Sven slutade att skratta.
»Ja, jag tror.» Och Bengt sträckte på sig
och gäspade vidöppet.
»Jag mår illa; jag är visst hungrig. Måntro
vi få äta snart?»
Ragnar satt framåtböjd på den trebenta stolen
och höll sig fast vid sängkanten. Han var
rädd, att någon skulle vilja slita honom därifrån.
Han darrade på rösten.
»Lostman, hör han?
»— Nu ska jag berätta om de blå blommorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
