Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
ting annat; ifall du nu vet livad du menar, unge!
— Du tycker ju om honom där, du är ju kär i
honom, säg? Och sä jollrar du: han kan inte
göra något ondt. Vet du, hvad det är, att. säga
sådant till den, man älskar? Till den som älskar
en? — Det är att slå honom, att piska honom,
att hudflänga! Begriper du?»
Han tystnade; så sade han:
»Ja gråt inte. Du förstår inte.»
Och då började Ingrid gråta.
I detsamma kom Frida.
»Att du är så orolig, Bengt!»
Han svängde om på klacken.
»Ar jag orolig?»
»Det hör jag väl på rösten.»
»Jaså. <—
— Ja nu går jag och ser, bur det är med
Lostman.
»Jag tror det blir åska.»
Han gick rundt huset och upp på trappan.
Inifrån sjukrummet hördes ett ifrigt hviskande.
Bengt hejdade sig, vände sig 0111 och såg ned
öfver forsén.
Han strök med båda händerna öfver håret
och log.
»Nej jag är visst för gammal att plocka blå
blommor, jag.»
Lostmans hustru rörde sig; hon hade lått ett
oroligt drag kring munnen, det ryckte, det
darrade; öfverläppen drogs upp och ned. Ragnar
såg förskräckt på henne och undrade om bon
kunde höra. Men det kunde hon naturligtvis
icke.
Och ändtligen hade Lostman vaknat. Just
som Ragnar börjat sin berättelse, hade han som-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
