Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
tacka för det, så ska jag nog lacka på ett
särskildt. sätt; det lofvar jag! — Ocli sä ville lian
sylta in mig i sina förbannade skurkstreck. Men
det lyckades inte —»
»Att Sven inte skäms!»
»Jag ska —»
Han hann icke längre; en gäll och halfkväfd
liten röst afbröt honom.
»Lostman — Lostman kan sätta dig — på
häkte. När han vill; precis när ban vill. Du!»
Ragnar hade försvarat pappa så godt, han
kunde. Nu blef ban rädd och kröp bakom mamma.
Men det hjälpte honom icke. Sven högg honom
i nacken; öppnade dörren till kvarnkammaren
och slängde in honom i det halfmörka rummet.
»Där fick du för det!»
»Att Sven inte skäms!»
Han ryckte till; Ingrid kom emot honom,
tyst, med skälfningar i ansiktet, skälfningar, som
bröt alla linjer, kramade ihop dem. Ilon gick
rakt fram; det såg nästan ut, som om hon ville
slå honom. Men lion gick förbi utan att se åt
honom, rakt på dörren.
»Hva har du där att göra? Vi ska ju gå
ett slag i skogen.»
Hon svarade icke; men stannade.
»Kom nu bara! Annars tar jag Frida med
mig i stället.»
»Gör det», sade hon och gick in i kammaren.
»Se så där! Nu är hon ond.»
»Att Sven kan vara så elak!» Frida ville
bestraffa men förmådde icke rena rösten från en
viss beundran.
»Elak! Skulle jag låta pojken stå och vara
ohöflig mot mig? Hans far liar varit tillräckligt.
Kanske jag skall be giinstig herrn om ursäkt?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
