Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och uiollau smällarna l!üt ord, böljor af ord.
Han vädrade ut sin själ med vidöppna fönster;
lönkammaren, som den kloke förseglar, hvars
dörr han vaktar i sömn och i vaka, den öppnade
han stort, bredt, hänsynslöst.
Och orden strömmade ut, stinkande, gräsliga,
otroliga. Ett långt lifs besparing af smuts och
vederstygglighet.
Sven grep flickan kring handlofvarna; drog
henne ut och smällde igeu dörren.
»Det där kunde du ha låtit bli.»
»Hva — hva menade han?» —
»Menade. Ilan är ju galen. Du kunde ha
gått när jag bad. Börja nu inte gråta!»
Men hon grät icke; hon stod tyst en stund.
Sen sade hon:
»Det var gement.»
Han tog henne om lifvet.
»Kom nu!»
Hon frågade icke, hvart de skulle gå.
Hon följde honom.
V.
Frida hade med svårighet fått gossen att klä
af sig och gå till sängs. Nu sof han. När han
väl kommit ikull, somnade han genast. Och hon
var fri.
Hon smög sig in i sitt rum och letade fram
en gammal stall-lykta. Det var väl icke mörkare,
än att man kunde särskilja alla föremål; men hon
tyckte det var bäst att få tända lite ljus. Den
tända lyktan hängde hon på en spik i Lostmans
rum. en spik i väggen strax öfver sänggafveln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
