- Project Runeberg -  Blå Blommor /
46

(1907) [MARC] [MARC] Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

Det ena glaset var krossadt, den sidan vände hon
mot väggen. Hon ville icke, att lågan skulle
fladdra. Hon var så förtvifladt ensam med den döde.

Nå riktigt död var lian icke ännu, det hördes.
Men stilla, mycket stilla; endast händerna rörde sig.

Frida satte sig vid sängen. Om han vore
redig skulle jag tala med honom, tänkte hon.
Jag skulle läsa en psalm för honom; det kunde
lian behöfva. Nu kan nian ingenting göra.

Jo, jag kan tända ljus! Hon gick iu i sitt
rum och hämtade fyra lialfbrända ljus, tände sa
ett och lät stearinet drypa till fyra fästen. Men
hon fäste och tände endast tre. Hon kom att
tänka på treenigheten, och pä en bel del andra
saker som sällan voro henne i sinnet. Det gal’
henne en viss tillfredsställelse. Hon tyckte sig
uppfylla en plikt mot den döende.

»Se så där, ja», sade hon.

Hon drog trebens-stolen bakom sänggafveln
och satte sig. Och började begrunda. Lifvet är
så kort. Nå ja, för Lotsman hade det ju inte
varit så kort, han var visst nära åttio år. Men
i alla fall, kort eller långt, det slutade på samma
sätt. Frida önskade att hon skulle få dö en vacker
och stilla död. Om hon skulle läsa en psalm?
Men det var så besvärligt att leta fram
psalmboken. Om hon ändå hade en tidning, ny eller
gammal, det gjorde detsamma; bara hon hade
någonting att titta på. Hon reste sig, tog lyktan
och skulle gå in i sitt rum. Det låg bestämdt
tidningar under byrån.

Då hörde hon steg. Hon hörde en fot, som
slog till trappan och skrillade öfver den sandiga
stenen. Men ingen talade? Att de inte talade!
Tego de, så visste lion, hvarför de tego. Hon
skulle inte säga ett ord till dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:01:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhblablom/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free