Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
»Det har jag gjort själf.»
»Var det du, som hackade?»
»Det var det. Jag var så trött, att jag måste
ta mig till med någonting. Förrästen så retar
den där dammen mig.»
»Du är då alltid så konstig.»
»Ja. — Nu ska vi talas vid.»
»Om liva då?»
»Om hur ni ska ha det. — Ge mig stolen!
Jag vill inte sitta där, jag vill sitta vid dörren.
Här luktar gräsligt.»
Han sköt upp dörren, ställde stolen på den
breda stenen och satte sig med ryggen vänd utåt.
»Här är ljust och festligt», sade han. »Tre
ljus ocli en lykta. Det är lustigt, det blir alltid
festligt i de stora ögonblicken. Det här är ett
stort ögonblick, Frida.»
»Att du inte kan låta bli att prata sånt där!
Jag blir alltid så ängslig, när du börjar på det viset.»
»Nå, låt oss tala förstånd då. — Är
stolsbena säkra? Jag tycker det knakar.»
»Väg inte!»
»Jag har skrifvit till Hanna; du och Ragnar
få bo hos henne — tills vidare.»
»Ocli Ingrid då?»
Det knakade våldsamt i stolen. Bengt reste
sig, synade.
»Sån uselhet! — Ingrid angår inte dig. Och
inte mig heller», vände han sig mot Frida.
»Jaså. Det var nytt.»
»Ja det är nytt.»
Frida gick bakom sängen och slog igen
takluckan ; korsdraget förstörde ljusena för henne.
Plötsligt skrek lion till.
»Herre jesus, tyckte jag inte, det var
någonting! — Gumman har sprungit bort!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
