Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Ja gumman var borta. Bengt måste skratta,
när han såg den tomma platsen; han visste icke
hvarför, nien det gjorde ett löjligt intryck.
»Att du skrattar! Tänk om hon går och
dränker sig.»
»Det gör hon inte. Hon är inte klok, och
den som inte är klok, går inte och dränker sig.»
»Börjar du nu igen!»
»Nå det var dumt sagdt, medges. Men jag
är för trött att gå ut och leta; det är saken.»
Frida gjorde en ful min.
»Aja det finns andra, som inte är för trötta
att dra omkring i skogen. De kan ju leta de.»
Han knep ihop med ögonen, han knot
näf-varna, tryckte dem mot tinningarna och gnuggade.
»Pusch, hvad jag har ondt i hufvut. — Pusch!»
skrek han till.
Då blef hon rädd; det var bäst att tala om
annat.
»Jaså vi ska till Hanna?»
»Jaa.» Det kom långdraget, beskedligt,
frågande.
Hon repade mod.
»Att jag ska behöfva gå omkring och krusa
den där!»
»Du behöfver inte krusa. Du behöfver bara
vara en smula höflig. Det är inte för din skull,
hon tar emot er, utan för min. — Nej inte för
min skull heller, för gossens skull. — Hon är
snäll», tillade han betänksamt.
»Och Ingrid då? Hva ska det bli af henne?»
»Hva det vill.»
Plötsligt gick han tätt intill henne och grep
henne i axlarna; han uttalade orden som om det
varit tyngder han burit fram, han sade:
»Om du vill göra mig en tjänst, så säger du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
