Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r>:j
säga. Hvad skullo lian säga? Att man ocli
hustru icke älskade hvarandra, hvad skulle han
säga om det? Det var, som det var. Att han
älskade en ung flicka, och att hustrun älskade
en ung man? Det var, som det var. Och att
de båda unga älskade hvarandra. — Ingenting
att säga, ingenting att göra, ingenting att tänka.
Ingenting; alltsammans var ingenting.
»Att de skulle göra så liär!»
»Det är mitt fel.»
Don var lugnare nil, nästan slö som efter
ott rus.
»Ar det ditt fel?» frågade hon.
»Ja. Jag ville göra dem lyckliga.»
Det flämtade till i henne.
»De kan aldrig bli lyckliga.»
»Jo. Men inte jag. Jag är visst inte klok.
Ibland ville jag göra dem lyckliga, och ibland
ville jag icke. Ibland kunde jag inte tåla honom.
— Men de äro ju så unga.»
»De kan aldrig bli lyckliga», upprepade hon.
»Jo», högg han af.
»Men så måste jag ha pengar; till hvad pris
som helst. Och då skulle lian ner. Jag ville
inte väja för honom. Jag måste rädda mitt hem,
jag måste rädda min gosse. Det måste jag och
ingenting annat.»
Hon var för trött och för frånvarande för att
riktigt kunna följa honom. Hon blef rädd.
»Bengt», sade hon, »du ska inte tro, att jag
bryr mig om Sven. Bara jag får ha min gosse,
så är jag nöjd.»
»Ner skulle ban. Jag dref honom och
gillrade kring honom; men jag lämnade en väg öppen.
Jag visste, hva jag måste, men jag visste inte,
hva jag ville.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
