Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(»O
Och nu.
Nu gick lian in i lifvet. Nu gaf lian sig åt
lidandet, åt den leda häxan, hvars mun man
kysser förn att känna den förvandlas till ungmös
käppar. At härskarinnan gaf han sig, åt den
förtrollade prinsessan, hvars förlossare axla sä olika
kappor. Och han kände, att han gick rakt :u i
den stora, stora lycka dit hvarje människa en
gång kommer, måste komma.
Han vek af från vägen; tallskogen sköt sin
hala matta in under lians fötter och gjorde
vandringen mödosam. Men ännu kände han iike
trötthet. Endast lugn och lycka. Leendet som
brukade vrida och krama hans stackars ansikte,
hade släppt sitt tag. Han var så lugn, så lugn
och lycklig.
»Mitt lilla barn, nu blir du min. Jag ska lida
för din skull, så blir du min. Den jag lider :’ör,
den blir min. Så blir man herre. Han visste
det, han, som virade härskarkronan af törnen.
Han älskade dem, som bragte honom på korset;
de gjorde honom till frälsare, och frälsare betyder
herre.»
Han halkade för hvarje steg och andades
tyngre här inne i skogen. Hans tankar började
lara hit och dit.
»Det var bra egendomligt», tänkte han, »när
jag var ung och om n,itten hade drömt om en
ilicka, jag tyckte om, då sa jag alltid till nig
själf, när jag vaknade: Henne får jag aldrig; herme
har jag drömt om, henne får jag aldrig. Jag tyckte
väl, att jag hade stulit från lifvet, ocli att lifvet
därför skulle hämnas.
Tänk att jag aldrig drömt om henne! Hon
har ju stått mig så nära, och ändå har jag aldrig,
aldrig sett henne i drömmen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
