Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hl
Det jublade till i honom.
»Hon är mitt lilla barn! Hon är inte i min
clröm; hon är i mitt lif. Jag lefver för henne;
jag lider för henne.»
Plötsligt stannade han.
»Jag har aldrig, aldrig drömt 0111 Ingrid»,
sade lian högt. Och böljade åter vandra. Men
långsamt, långsamt. Han strök sig öfver ansiktet,
ban gned kinderna. Leendet hade smugit sig
fram och grep i musklerna.
I mina tankar har jag aldrig gjort henne ondt.
Inte nyss, då jag var galen. Jag förstod ju inte,
hvad det var; jag rörde ihop och blef förskräckt.
Pusch! Nej, nej, nej.
Jag ville göra henne ondt i verkligbeten. Ja,
det ville jag. Jag höll på att skilja henne från
den, hon älskar. För att rädda mig själf. Det
var ondt. Men nu har jag gjort det godt igen.
Nu är det jag, som ska lida.
För hennes skull. Inte blott detta; bela mitt
lif ska jag arbeta för henne.
Och för den, hon älskar. — Älskar. —
Han tog tag i en gren och böjde ned den,
ned till marken, böjde, böjde, tills den brast.
»Nu går jag hem.»
Men han blef stående stilla med grenen i
hand. Ilan grep om den, hårdare, hårdare, svängde
den och kastade.
»Med den där skulle jag kunna krossa en
skalle.» —
Han spratt till, då ban hörde sin röst, den
rosslade som förtviflad gråt. Och plötsligt brast
det lös inom honom. Snyftningar pressade sig
fram, vrålade. Han tryckte händerna mot mun.
»Jag tål det inte, jag tål det inte!»
Han såg syner. Han knep ihop ögonen, ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
