Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
mörker sjönk i jorden. Himlen bleknade, hvitnade
ocli rodnade. Stjärnorna slocknade i ljuset som
nattens tankar slockna, när dagen kommer. När
dagen kommer.
O hvad jag är lycklig! Hva gör det mig,
det som varit, hva gör det mig, det som blir. Jag
är så lycklig nu, nu, nu. Gode gud hva jag är
lycklig! Det är med lycka som med olycka:
allting annat försvinner. Man är bara lycklig. Jag
har aldrig känt det förr.
Han sträckte ut armarna som för att famna.
Vinden strök öfver honom, smekte honom, surrade
i mossan, hviskade.
Han lyssnade.
Och då hörde han, att hon grät.
»Ingrid?»
Ilan vände sig emot henne, stödjande sig på
armbågen. Ja, hon grät. Så hon grät, så hon
grät! Ett sånt barnsligt ansikte, hon hade; sä
barnsligt förvridet af sorg. Och lion försökte icke
dölja sitt ansikte, hon hade händerna knäppta i
knät och visade sin sorg och grät. Lilla, lilla
barn, så du gråter.
»Nej, Ingrid! —
Hva är du ledsen för? Säg. Är du rädd,
att folk ska tala illa om dig?»
Hon skakade på hufvut.
»Det behöfver du ju inte, nej. Allt blir ju
ordnadt och bra. Men liva är du ledsen för då?
Säg. Du grät ju inte nyss. Ocli nu är du så
olycklig? Lilla barn, säg!»
Inte kunde lion svara. Om ban låtit bli att
fråga, då hade hon kanske kunnat sagt. det. Men
när lian frågade, var det henne omöjligt att svara.
»Du tycker ju om honom > — kastade h.nn
fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
