Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(19
kor, han var mycket klok i sin kärlek. Ty näsan
ser man, och näsan är väl det, som minst
förändrar sig hos en människa.
Men de, som förälska sig i mer eller mindre
vackra egenskaper och dygder —.»
»Du behöfver inte säga mig allt det där; jag
bryr mig inte om, hva du säger.»
— »Du är skamlig!» bröt hon ut.
Hon fingrade i mossan, hennes hand kom
honom så frestande nära; ban tog den, lugnt och
varligt och fast. Den knöts och spjärnade och
vred sig i hans, det roade honom.
»Det är bättre, att du kallar mig skamlig,
än att du kallar honom gemen. Det kommer du
inte att ångra, så mycket. Om alls. Jag har ju
kanske varit lite gemen mot dig. Jag vet inte,
hva det var med mig. Jag var het i hufvut,
förvildad af galna idéer. Men det var inte så
farligt, som jag trodde.»
Så lätt han tog allting! Var det inte värre,
än att man kunde ta det så lätt? Eller kanske
alltsamman var honom likgiltigt? Han kanske
inte brydde sig ett smul om henne och hennes.
Nu släppte han hennes hand.
»Jag tycker, det är farligt», sade hon. »Att
— gifta sig med en, som man inte kan tro på.»
»Det är mycket farligare att tro. —
Kära barn», afbröt ban sig, »inte vill jag
hindra dig från att vara förtviflad. Det är hvarje
människas rättighet att vara förtviflad.
Men säg, hvarför tror du inte på honom?
Därför — för det här?»
»Jaa», svarade hon tyst och långsamt.
»Och så var det någonting annat.»
»Någonting annat?»
»Jaa. Ilan sa, att det var ban, som tändt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
