Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
»Hvarför kallar du mig sä? Vill du göra
narr af mig?»
Nu låg hennes händer sysslolösa i knät,
skälfde och knötos omedvetet. De gladde honom,
de små knytnäfvarna. Han tog dem och då hon
ryckte och lutade sig bakåt för att göra sig fri,
föll han på knä, alltjämt hållande de kämpande
små händerna i sina.
»Du är min hvita dufva. Det är den enda
sanning, jag känner. Det andra är lögn. Dagens
lögn, som kastar mig hit och dit bland
människorna, fångar mig i härfvor, jag inte kan reda.
gör mig till fånge, tukthusfånge. Nattens lögn,
som spirar under fallande stjärnornas bågar, blå
blommors feber, som dödar.
Du är min hvita dufva. Det är den enda
sanning, jag äger. Allt, hvad jag sökte, fann jag;
och när jag funnit, var det lögn. Om dig drömde
jag inte. Du kom, som lifvet kommer,
obesmit-tad af dröm och af bön och af längtan.
Du är min. Se, jag haller dina händer.
Du är varm som en lefvande, du är brännande
het som ett lidande barn. Du är verklig som
döden, fri frän lögnens besmittelse. Lifvet ger
löften; men jag är trött på löften, jag är trött på
cirklar, jag är trött på solen, som går upp ocli
ned. Kärlek ger löften: jag tror inte på löften.
De bedraga genom att icke bedraga.
Du är min hvita dufva. Jag håller dig
mellan mina händer. Du är min.»
Hon vände på liufvut och lyssnade.
»Tyst! Hör!»
Han släppte hennes händer.
»Hva hör du?»
»Klockorna; jag tyckte, jag bördc klockorna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
