Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett rundt bord och två stolar, .lag tror det var
två stolar, och att jag satt på den ena. Men det
är jag inte riktigt säker på. Den ena stod tom;
och flickan satt uppkrupen på bordet.»
»Var det himlen? Nej men Bengt!»
»Hör nu på! — Flickan var mycket vacker;
hon var icke barn längre, och hon var mycket
vacker. Hon bar en grå, enkel dräkt, som
förvånade mig. Hvar är ditt pärlband, frågade jag,
ditt pärlband med spänne af topaser. — Har
jag haft ett pärlband? .lag var ju naken. — Jo
du hade kring panna och nacke. — Då ljög hon:
Spännet brast och pärlorna föll. — Hvar är din
dräkt af snö med månstrålesömmar? — Nej men
käre! du kan väl förstå att månstrålesömmar
brista.
Det var icke sanning; hon hade aldrig burit
pärlor, aldrig den hvita dräkten. — Och nu? —
Hva bär du nu? — Min bruddräkt. — Det var
sorgdräkt hon bar; det visste jag. Och det
gladde mig att hon icke sade sanningen.
»Hvem vänta vi? — Hon smålog, som när
mau äger en glad hemlighet och inte vill yppa i
förtid. I detsamma knackade det, Jag ville öppna;
men bon skakade pä hufvudet, alltjämt småleende.
Det knackade ännu en gång, och åter ville jag
öppna. Då såg jag hur hennes ansikte stelnade,
blef fult och skarpt som en gummas, en döendes.
Jag vände mig mot dörren. Där stod han. —»
»Hve — hvem?»
»Han var ung som jag — då. — Han var
ljus och lugn och glad. Det plågade mig att.
ban var så lugn. Han hälsade inte på oss, det
plågade mig också. Han gick belt lugnt bort till
den tomma stolen och satte sig.»
»Hvem var det?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
