Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
De tretton förrädarna fäste med glödande spikar. —
Du ljuger! Detta är solen. Ser du inte att slöjan
börjar brinna?
»Då lyfte hon mig och bar mig, som jag
burit henne. »Låt väggarna falla!» ropade hon.
Hon bar mig; hennes gång var sviktande, men
hon bar mig ut öfver mörkret. — Stanna! Stanna!
Hvar är vi? — På bron. — Jag slet mig lös och
sprang fram öfver den buktande bron, som
långsamt sänkte sig. — Kom, ropade jag, här är det.
Se, se! Icke sol, icke stjärnor, icke ljus. Se.
Här är det. — Hon stod bredvid mig. Ilon lyfte
armarna och lät dräkten af blå blad glida ned
från skuldrorna. Jag tyckte, hon var ett blekt
litet barn med späda lemmar. Men när hon
sjönk genom mörkret, liknade hon en hvit dufva.
»Själf blef jag stående på bron, som sviktar
och sjunker. Soleil lyser bakom en blå slöja.
Jag känner, hur jag faller; men jag faller icke.»
IX.
»Vaknade Bengt?»
»Om jag vaknade?»
»Ja visst! Det är ju klart. Men tänk om
Bengt hade dött?»
»Hvarför skulle jag ha dött? Jag var inte sjuk.»
»Ja, men jag tycker, att så där borde man
drömma strax innan man dör.»
»Det tror jag inte. Så där drömmer man
strax innan man börjar lefva.»
»Hva gjorde Bengt sen? När Bengt vaknat
menar jag?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
