Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sven! Nu har han kommit.»
Och en svordom.
Han smålog.
Älsken dem, som hata eder. — Älska den,
du hatar, det vore svårare.
Och så gjorde lian ett tillägg ur sin egen bibel.
Hjälp andra, när du icke kan hjälpa dig själf.
Nu flög kammardörren upp, och Ragnar kom
uttumlande yrvaken och oklädd.
»Pappa! pappa!» ropade han.
»Nu är Lostman död, riktigt död, säger
mamma.»
I detsamma märkte han förändringen men
förstod icke genast. Han trampade på den kalla
trappen och ref sig på benen och funderade. Så
vände han sig nedåt forsen.
»Hvar är blommorna?
Nej se! Se! Så det forsar.»
Han klef försiktigt ut till stenkanten. Han
lyfte litet på skjortan; stack fram foten, höll den
tvekande öfver vattnet, krökte tårna. Doppade.
Och hisnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
