Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
»Ja, ja», sade han ifrigt. »Men det finns
ingenting ondt i mig, det försäkrar jag.
A hör nu, säg mig, har ni varit straffad?»
Så rakt på sak hade ingen frågat. Icke sen
han fatt plats pä kontoret, icke sen han blitt
åter-införd bland de laglydiga. Han gladde sig åt sin
sjålfbehärskning. Han såg på sin plågoande, som
man ser på en oförskämd tosing. Midt emellan
förargelse ocli medlidsamt löje.
»Nej, det har jag verkligen icke», sade han.
Han liajade till. Hans röst hade låtit osäker,
den hade åkt upp på verkligen, skrapat mot
ordet som en båtköl mot blindskär. Hvarför skulle
ban också säga verkligen! Och nu steg blodet
åt hufvut, långsamt och omöjligt att hindra. Ocli
ban vågade icke vända sig bort. Då kunde den
lille förstå. —
Men den lille pladdrade obekymradt.
»Tyck inte, att jag är ogrannlaga! Se jag
intresserar mig så för straffade. Saken är den,
att min far satt två år på fängelse. Det var
ingenting inveckladt ined det; ban hade förskingrat,
och så fick lian två år.
Men det var ohyggligt för mor och mig, kan
ni förstå. Om mor vill jag inte tala. Det har
varit, det är slut nu. Det är bäst att inte tala
0111 det. Men tänk bara på mig! Nog var det
ohyggligt för mig? Och allra värst, när far kom
hem igen.» —
»Hur var det då?»
»Ni tycker nog, jag gör illa, som talar om
det här. Men ibland måste jag. Och till mina
bekanta kan jag ju inte säga det, förstår ni?
Nej, det kan jag inte.»
»Hur var det?»
Blü blommor.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
