Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
mot, kallt till att buttra. Därborta vid fönstret
stod lians säng, spinkig och med magert rede.
Han frös, när han såg den. Nå ja, ban var ju
inte kommen för att få sofva godt. Men han
var så frusen! Han skulle tvätta sig, så kanske
det giek öfver.
Flickan kom in med ett fång ved. Hon
skyndade bort till kakelugnen och föll omkull,
skramlande med vedträna. Nå, nu blef (let
ändtligen eld. Lågan fladdrade så vackert öfver
näf-verbitama och fäste blå strimmor på det. gula
trät.
»Hur dags brukar ungaherrn komma hem?»
»Hva?»
»Hur dags brukar ban komma hem?
Ungaherrn ?
»Ungaherrn?»
»Herr Ragnar!»
»Jaså, herr Ragnar. — Ja, det är olika.»
Hon rafsade ihop tändstickor och spillror i
tydlig önskan att komma så fort som möjligt
därifrån.
’Säg frun, att jag är färdig.»
»Hva?»
»Säg frun, att jng är färdig!»
»Jaha.»
Han tog en stol och satte sig framför
kakelugnen. Elden småpratade bakom de svarta
luckorna. Ilan längtade att få slå upp dem, att få
känna värmen strömma öfver kroppen, öfver benen,
öfver fötterna. Han frös om fötterna.
»Kom och sätt dig här, Ingrid. Här blir
skönt! Och så får vi prata lite, innan Ragnar
kommer.
»Hur är det med honom.»
»Jo tack, han är allt kry. Fast han arbetar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
