Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
»Jag är trött.»
»Ja det kan du verkligen vara! — Förrästen
sà har jag det så bra, som jag har det. Mon
pysslar om mig. Och sköter hushållet sen, du
skulle se! Fast. hon bara har Anna till hjälp.
Hör du, har du sett henne? Flickan? Dtt är
den dummaste varelse, jag råkat ut för. Alldeles
otrolig. — Nej skratta inte, det är sant. Jag
brukar skrämma henne ibland för att se, om hon
har något förnuft. — Jag gör bara så här.»
Han höll fram flatsidan af händerna, lade
tummarna inåt och förde dem sakta, sakta i små
cirklar.
>. Ragnar! Låt bli det där! A Ragnar! l>u
vet ju, att jag blir rädd.»
Han skrattade och slog sig på knäna.
»Ja är det inte löjligt? Att bli rädd bara
lor det! Båda två. förstår du! Du skulle se
Ingrid, när jag midt i natten tänder på ljus
och — »
- Ragnar! >
Bengt sköt tilllbaka sin stol.
»Nu är jag trött. Nu går jag ocli lägger mig.»
Han låg stilla och lyssnade. Genom väggen
hörde han sonens steg, först tunga och knarrande,
så tassande, så icke alls. Dörrspringan midteuiot
släppte fram ljus. Det var Ingrids rum. Henne
hörde ban icke. Han tänkte: Lilla Ingrid —
Men glömde tanken.
Nu var det tyst; nu var det mörkt.
Bengt smög sig upp ur bädden, bort till
sonens dörr. Och lyssnade.
Det knarrade i låset; ännu engång. Dörren
gled undan ined ett jämrande gnissel. Bengt
stack in hufvut. Och kände någonting varmt
snudda vid kinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
