- Project Runeberg -  Blå Blommor /
134

(1907) [MARC] [MARC] Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

sjukdom och kan kallas, hvad man vill. Blott icke
lidande! Lidande är ett tomt ord, ett stort skal
med en förkrympt ärta, en skallra, som ljuder i
barnahänder. Men som bräcks i en grof näfve
ocli blir till någonting annat. Till någonting, som
icke är skratt och icke gråt. Till någonting, som
inan ber om, när man ber om sitt dagliga bröd.
Och -

Och allt det där är lögn. Uetta är sanning.
Man arbetar och äter och dricker ocli mår illa.
Och blir bra igen och äter ocli dricker ocli arbetar,
llalfdör åtta timmar af dygnet för att kunna lefva
rasten. Lefver för att kunna dö belt ocli liållet.

Och ibland går man ett slag på gatan. —

Han löste sig från lyktstolpen och gick till
nästa gatukorsning. I det ban vände, upptäckte
ban sin reskamrat, Han försökte komma in i sin
port utan att behöfva hälsa. Men clen lille sprang
tvärs öfver gatan och fångade honom. Och
beströk honom från ofvan till nedan med vänliga
blickar.

»Hva det gläder 111ig, käre vän! Det är som
att träffa en kär, gammal vän i denna främmande
stad. Vet ni hva? Vi talte så mycket om er i
går kväll. —»

»Hvilka? Hvilka talte?»

»Länsman och jag, käre vän.»

»Såå. — Nå, då vet ni, att jag ljög. När
jag sa._ att jag aldrig blifvit straffad.»

»A! A! Låt oss inte tala om det. Det
förstår jag så väl. Låt oss tala om er son! En sån
präktig ung man, det måtte vara. Hvilken bragd,
min kära vän. En bragd! Det där med flickan,
menar jag.»

Bengt lystrade till; han ville gärna veta, hur
saken förhöll sig. Ingrid hade berättat så sväfvande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:01:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhblablom/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free