Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
dumt. Hos de flesta är kroppen sà sniken på
att lefva.
Ar vi framme nu?»
Kyrkogårdens gulsandiga gångar bildade ett
nät med rätvinkliga maskor; nätet trycktes hårdt
mot jorden, och genom maskorna trängde gråsvarta,
spruckna kullar, beströdda med vissnade blad.
Hårdt, tuktade träd kantade gångarna, grenarna
knötos och vredos som giktbrutna lemmar,
liknande fantastiska och dåraktiga vapen, som de
döda höjde mot den tunga, låga grå himlen. I
nätets midtpunkt, där tvänne breda gångar skuro
hvarandra, vaktade fyra tårpilar, smekte jorden.
»Se nu börjar det snöa», sade Bengt, »Men
jag hinner inte få se den i snö. Det hade jag
velat.»
»Att det ska vara så svårt att hitta här!
Jag är ju häruppe minst två gånger i veckan.
Och ändå måste jag leta för hvarje gång —
»Här — här är det.»
»Den är liten.»
»O nej, den är inte liten. Ser du, ända hit
går vår grafplats. Det finns rum för oss båda.»
»Hvar ligger Sven?»
»Det vet jag inte; det har jag glömt. Det
är en graf för två, det vet jag. Ingrid vill
begrafvas där. Naturligtvis.»
»Vill du sätta dit blomman? Jag är lite stel
i ryggen. Det är nog snön.»
»Ja, ja! Ja ska göra det.» Han föll på knä
och röjde undan de skrumpna lofven från grafvens
midt. »Det är ganska hårdt fruset.»
Han gräfde med händerna i myllan och tryckte
försiktigt ner blomstjälken. Men han måste gräfva
djupare; ban ville, att kronan skulle hvila strax
ofvan jorden. Och stjälken ville han om möjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
