Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
rörelse, .jag fick genomgå. Det vet ni, ni känner
mig. Det är således icke något skäl.»
Den lille hade återvunnit sin liflighet och
fäktade med armarna.
’Ja, ja, ja unge vän! Det var vackert gjordt.
Det var en bragd!»
Men länsman vred sin tofs.
»Nog var det bra. Och jag ska säga dig,
att hade inte det varit, så hade du aldrig kommit
med nässpetsen inom våra dörrar. Nej. Men
det gaf oss tillit till dig, ser du. Så nu får du
bli en slags ledare för ungdomen, en bevakande
broder, ser du.»
»Alltså: ungdomen anförtror ni mig. Men
inte kassan?»
»Just så du. Och det behöfver du inte titta
så stort för. Till att ha hand om kassan behöfs
det en gammal och van kar. Och en kar, som
har" något. Det är själfklart, det, — Eller hva
säger du?» vände han sig till Ingrid, viss om att
få rätt. Hon svarade lugnt:
»Jag säger, att ni bör gå nu, ifall ni vill
komina i tid.»
De togo afsked, och den lille nästan drog
Ragnar med sig. Ingrid följde dem; när de stigit
ned några trappsteg, ropade hon Ragnar tillbaka
och bad de andra gå förut.
Hon stängde farstudörren; Ragnar lade handen
på låset.
Då slog hon armarna kring hans hals.
»Du stannar hos mig, vännen min. Säg?»
Han svarade icke, ban rörde sig icke.
Hon gick ifrån honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
