Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
räddad»; henne. Min sjukdom! Men alla tro,
att det var jag; till ocli med mina kamrater.
Alla utom jag. — Ocli det. är ju väl för mig.»
»Du skulle ju visa mig ritningen. Ritningen
lill grafvården.»
»Ja!» sade lian ifrigt och reste sig till hälften.
Men sjönk tillbaka. I lan strök mod tungspetsen
öfver läpparna och smackade.
»Nå?»
»Jag har rifvit sönder ritningen.»
»Rifvit sönder? Din ritning? — Såå. Jag
trodde, du menade allvar, jag.»
Han flyttade sig oroligt på stolen.
»Jo», sade ban osäkert. »Jo, jag menade
allvar. Men det är slut nu. Jag får aldrig råd att
utföra det. Jag kan inte skaffa pängar. — Och
det kan ju inte du heller?» frågade ban hastigt.
»Nej, det vet du ju. Men hvarför har du
svårare nu än förut?»
Åter dröjde lian med svaret, Han böjde sig ned,
och Bengt hörde, att han fingrade på sina skor.
»Ser du pappa», sade ban slutligen. »Om
det gått, som jag tänkte, så hade jag ju fått
pangar. Om de gett mig kassan. —»
Bengt sög på sin cigarr och blåste ut röken
i en hvirfvel, som vidgade sig och bildade moln
öfver sonens hufvud.
»Det menar du inte», sade han.
Sonen svarade icke. Han rätade på sig och
slog med händerna för att skingra röken.
»Det menar du inte», upprepade Beugt. »Du
säger så därför att — Ja, jag vet inte hvarför.
Men jag vet att du inte menar, hvad du säger.
Det skulle ju vara —»
Ragnar reste sig långsamt ocli gick till
fönstret. Han släpade med fötterna, som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
