Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15fi
lian liängt mellan ett par kryckor. Händerna
höll lian framför sig, spärrade ut fingrarna och
tryckte dem mot rutan. De liknade spindlar.
»Det där är någonting, du har inbillat dig,
gossen min. Hade det gått därhän, att du fått
kassan i dina händer, så skulle du också förstått,
att det bara var en inbillning. Jag tror inte, du
kan begå någonting oliederligt.»
»Kan jag inte? Hvarför kan jag inte? Du
kunde. Hvarför skulle jag inte kunna?»
Han talade med låg röst, hastigt. Fingrarna
började röra sig på rutan, drogos samman, böjdes
och sträcktes.
»Du kunde. Du får inte ta det som en
förebråelse — att — att jag säger det. Men du
kunde. Hvarför skulle jag icke kunna? Hvarför
tror du att jag är bättre än du? Jag är sämre
än du, jag är mycket sämre än du. Jag skulle
kunna mörda en människa. Det skulle inte du. —»
»Ragnar!» Han svalde och kippade efter andan,
»Se så, gossen min, låt oss inte tala om
detta. Det är ju hemskt. Du är upprörd och
vet inte, hvad du säger. Låt oss tala om
någonting annat. Låt oss tända ljus. Kanske vi ska
gå ut och gå? Man blir så frusen af att sitta
stilla. Jag är så tung efter —»
Ilan tvärtystnade; det lät som en snyftning,
men lian visste icke, hvarifrån den kom. Icke
från Ragnar. —
»Pappa — hvarför gråter du?»
Jag! ville han ropa. Men ban kunde icke.
Åter kippade ban efter andan; han kände
hufvudet skaka och tryckas ned mot bröstet. Då
förstod han att han grät. En obetvinglig rädsla
fick makt med honom. Ilan såg en hoptryckt,
darrande, gråtande gubbe. Och det var ban själf!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
