Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
Händerna, de stora spindlarna, kröpo
långsamt ned för rutan.
»För såvidt du icke hade ett annat skäl.»
Han dröjde ett ögonblick för att få svar. Så
vände ban sig om och sade långsamt, berättande:
»Sven låg sjuk, när jag först kom till dem.
Redan andra dagen ville ban köra bort mig men
vågade icke för Ingrid; bon hade tagit makten.
Eu gång, när hon hade gått ut, började ban gräla
och kallade mig vid alla möjliga namn. Jag
förstod, att han var svartsjuk, och bedyrade att han
icke hade skäl. Då skrek ban: Det är bäst att
du låter lienue vara i fred. Din far har —»
»Ragnar! Du ljuger! Han ljuger!»
Han tog några hastiga steg mot fadern och
stannade. Stannade så tvärt, att ban skrillade
ett stycke och höll på att falla.
»Det är möjligt. Han ljög, det är möjligt.
Men du gick i fängelse för hennes skull. Du
kan inte inbilla någon människa, att du gjorde
det för hans skull. Mig skickade du bort; mor
skickade du bort. Mig bad du att aldrig fråga;
du var rädd, att jag skulle förstå. Men jag
förstod ingenting. Du skulle plocka blå blommor,
sa du; jag trodde, du skulle köpa mig skor. Nu
har du kommit för att få tack af mig. Och af
henne.»
»Ragnar —»
»Nej, kom inte hit! Sitt still! Kom inte
hit!» Han slog med händerna och drog sig
baklänges.
»Ragnar, tror du, jag —»
»Nej nej, du har inte kommit för att få tack.
Å kom inte hit! Du har gjort ditt; nu ville du
se, hva jag skulle göra. För henne. Jag plågar
lifvet ur henne. —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
