Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
var det flickan, som skickats till läkare eller
apotek.
Ragnar var sjuk. —
Snön hade slutat falla. Luften var fuktigt
klar och lät lyktans låga gnistra. Metallbågarna,
som fästade glasen, voro täckta med mjuka rullar,
blåhvita, strukna belt lätt med grönt och rödt,
där skenet träffade. Men på öfversidan voro
bägarna svarta och slutade i mörkret.
Gatan var tom. Snötäcket bredde sig mellan
husen, lagt i mönster öfver gatans stenar,
strim-madt af vinden. Obefläckade
En flinga föll. Gnistrade öfver lågan, gled
som en skugga genom skenet. Och föll som ett
blad, en hvit blommas blad. Sjönk i det stora
hvita kalla. Tyst.
Han hörde snyftningar.
Det var Ragnar, som grät. Nu kände han
rösten, som ropat. Samma skrik, samma rop
slutande i skrik hade ban hört, när gossen föddes.
Ragnar hade sin mors röst; det var han, som
ropat. Nu grät ban.
Nu grät ban. Därför att han var sjuk? Bengt
kände under sin hand den magra kroppen, som
han tryckt intill sig. Han måste kyla handen
mot det kalla glaset; det brände i den. Den
kändes så egendomlig, denna brännlietta i handen.
Öfver hela kroppen frös ban; men handen brände.
Åter hörde lian snyftningar.
»Att du verkligen gråter!» upprepade han
ofrivilligt. Hvarför grät han? Såg liau så mycket
vackert försvinna? En så stor lycka ohjälpligt
förgå. Lyckan att lefva.
Kanske han borde gå in till honom och sätta
sig vid hans bädd och berätta. Berätta om lifvet,
som är pina och plåga och smuts. Säga att han
Blå Blommor. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
