Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
hatade lifvet, att lifvet hatas af alla, som våga
hata. Ljuga? Säga att han älskade döden. Ljuga.
Hvarför icke ljuga? Säga att döden är en stor
hvit dufva, som faller igenom rymderna. Berätta
en saga.
En saga. — Berätta en saga för sin sjuka
gosse; berätta en lång vacker saga och se lians
ögon slutas till sömn. Lugn sömn.
Och sen? Han såg sig själf sitta hopkrupen
med ansiktet vridet mot dörren, stirrande. Väntande.
Åter hörde han snyftningar.
Han lyssnade. Det tycktes honom, att ban
var en död man. En man, som skilts från lifvet
med klagan och tårar. Och nu låg ban i jorden
och hörde ekot af sina snyftningar susa öfver mullen.
Han frös.
Luften var fuktigt klar. Lyktans låga
gnistrade. Strålarna smulto till ett grönrödt kors,
skimrande under bågarnas hvita kanter. Snön
bredde sitt täcke från hus till hus, låg mjuk
öfver gatans stenar, redde läger för nattens kyla,
Porten slog igen; de klumpiga stegen ljödo
i trappan; farstudörren öppnades och stängdes;
en tändsticka repades mot plån.
Någon kom in i rummet.
»Ingrid!»
»Jag skulle bara tända lampan. Skrämde
jag Bengt? Ragnar vill, att jag skall tända.»
»Hur är det med honom?»
»Han är bättre; men han skall gå till sängs.»
»Vill ban — Kan jag hjälpa honom?»
»Nej; han vill sofva.»
»Säg honom — Hälsa honom.»
»Tack.»
Nu var det ljust i rummet. Ocli nu var det
tid att draga ned gardinen. Den lugna stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
