Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utan arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halsduken flottig. På armen bar han en korg och
i handen en grof käpp.
Som han nu stod i den blå skuggan vid
randen af det gyllene solskenet var han en
präktig bild af den hjälplöse utvandraren i det
hjärtlösa, egoistiska öfverflödslandet. För en
reflekterande betraktare blef han en gripande
illustration med en omedveten, kanske oförtjänt
tragik öfver sig, en sorts personifikation af
samhällsorättvisans offer. Ty det bleka anletet
visade inga spår af tygellösa passioners
härjningar och blicken, ehuru tillfälligt stel och
hopplös, var en tänkande och intelligent
individs. Urspårad! sade den förtviflade blicken,
den krökta ryggen, de trasiga kläderna.
Urspårad! sade den vackra profilen, de fina
händerna, den flottiga sidenhalsduken.
Mannen öfvervann slutligen sin tvekan och
gick snedt öfver den solbelysta bulevardytan
fram till Konstmuséet. Han stannade på
nedersta trappsteget i skuggan af det väldiga
bronslejonet och stödde sig trött mot
kandelaberns granitsockel. Korgen hade han ställt
framför sig och aftagit locket. I korgen låg huller
om buller ett tjog små billiga statyetter af
amiral Dewey, hvilka för fjorton dagar sedan varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
