Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bomans två världar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så treflig som möjligt. Och ni få säga hvad
som hälst åt mig — det gör ingenting 1
När Boman kände sig tillräckligt varm tog
han af sin hatt och gjorde en sorts hälsning
som kunde tagas för ägnad hela kaféet —
kypare och gäster, vänner och obekanta. Därpå
kom han fram och slog sig ned vid vårt bord.
Han satt där tyst och uppmärksam med ett
välvilligt leende och nickade och skrattade till
allt som sades. Sin förtäring betalade han själf
och lät sig aldrig bjudas. Och efter en timme
reste han sig, tog ett vänligt god natt och
försvann så igen — hem, förmodade vi, men hur
och hvar detta hem var, det visste ingen.
Boman kom in på kaféet.
Mot vanligheten satt jag denna kväll ensam,
de andra hade gått för att höra Melba.
Boman drack under tystnad sin säjdel och rökte
betänksamt sin korta pipa. Så såg han
plötsligt upp och sade:
— Är det sant att ni tänker resa härifrån?
— Ja, svarade jag, redan om ett par dagar.
Jag ämnar resa hem och jag kan tillägga att
det gläder mig mycket — ja, i sanning mycket,
mycket...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
