Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
»Inte annat än jag vet så är det mest med dig, kära
Julia!»
Julia hörde mycket väl hur Sussis röst skalv av
svartsjuka och skrämsel. Hon var inte alls elak, den vackra
Julia, men ibland kunde hon inte låta bli att klösa till när
tillfälle gavs. Hon kisade nu med ögonlocken och sa stilla
och drömmande:
»Jag älskar Louis! Och jag vet att han älskar mig.»
Nu kunde inte Sussi behärska sig längre. Handarbetet
knölades ihop till en trasa och slängdes i golvet, hon
stampade med foten i mattan och ropade:
»Jag förbjuder dig att säga så om min man! Du är
avskyvärd! Jag undrar inte på att Kurt föredrar Katja
framför dig!»
Julia flög upp från soffan där hon legat behagfullt
utsträckt. Det såg nästan ut som om hon blivit stungen av
en orm.
»Vafalls ? Det där lilla mähätü»
För att visa sitt gränslösa förakt för den förmenta
rivalen drog hon Katja i håret under sken av att klappa henne.
Katja log. Ett lugnt triumferande leende som retade Julia
mer än Sussis ord. Hon stickade vidare utan att tappa
någon maska och nekade sig inte nöjet av att säga:
»Jaa, vet du Julia, Kurt börjar verkligen bli så
efterhängsen att Ludvig . . .»
Julia avbröt henne tvärt:
».. . så att Ludvig måste trösta sig med Sussi! Håll till
godo. Tänker ni inte gå snart?»
Katja log. Hon lät Julias insinuation gå in genom det
ena örat och ut genom det andra. Hon hade inte ett smul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
