Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
skämt», svarade Julia och slängde förargad sitt långa
cigarrettmunstycke på bordet.
»Det är inte så gott att förstå dina skämt», svarade Katja
lugnt. »I synnerhet inte när man har så mycket ledsamt
omkring sig som Sussi. Har du glömt att det bara är sex
månader sedan hon förlorade sin lille gosse? Man kan bli
hysterisk för mindre. Skulle jag förlora min Lillan så
skulle jag förlora förståndet på samma gång!»
»Ja, när man har så lite av varan, så är den lätt förlorad»,
sa Julia utan att göra en min av att följa Katja ut i
tamburen.
Katja vände tvärt i halldörren:
»God natt, sötnos, halsade hon. »Och hälsa min älskade
Kurt!»
Julia svalde det beska pillret och förvred sitt vackra
ansikte i en grimas, som skulle visa att hon mycket väl
förstod skämt:
»Tack, älskling!» läspade hon och slängde
tändsticksasken som hon hållit i handen på bordet med en ilsken
knyck. Tändstickorna ramlade ut i häpenheten över att
bli så illa behandlade.
Nu var fäktningen mellan de tre intelligenta damerna
slut och kvällen kunde anses ganska lyckad.
Konversationen hade varit lagom pirrande för att Julia inte skulle
somna och nu var klockan så mycket att hon med bibehållen
självaktning kunde få somna, om hon hade lust. Men
därav blev intet, ty just som Sussi och Katja skulle gå,
kommo de tre äkta männen hem tillsammans.
Kurt såg ut som ett åskmoln då han nickade god afton
till Sussi som stod färdigklädd i tamburen. Hon ryckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
