Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
stor hade hans mor kanske velat hjälpa honom, men femtio
tusen är ju en hel förmögenhet. Och så rik var hon inte.
»Hur vore det om jag skulle hjälpa dig för en gångs
skull?» frågade Julia stilla.
Louis rätade upp sig. Han mötte lugnt Julias blick och
svarade bestämt:
»Kära Julia, det är möjligt, ja säkert att jag är ett fä!
Men jag är ingen schajas! Bara tanken på något dylikt
tar jag som en förolämpning! Så mycket du vet det.»
Han reste sig från kistan för att gå. I detsamma kom
Katja och Kurt ut i hallen. Katja sa:
»Nej, nu får du själv ta hand om din man, Julia, han
har blivit så tråkig, så! Kom nu Louis, så går vi innan
min man hinner enlevera din fru! Dom står antagligen och
kurtiserar nere vid bilen.»
Och Katja och Louis lämnade Julia och Kurt för att
ta reda på Ludvig och Sussi, som mycket riktigt stod nere
på gatan vid bilen inbegripna i ett allvarligt samtal.
»Man måste ta sådana människor som Louis med godo
och tålamod, annars gå de under!» förklarade Ludvig
bestämt.
»Jag har väl haft tålamod om någon», svarade Sussi med
tårar i ögonen.
»Kära barn, ni har varit gifta i tre korta år...»
»Om inte Julia fanns så skulle jag ha tålamod i trettio!
Sussi snyftade.
»Är du svartsjuk, Sussi?»
Sussi hann inte svara, ty i detsamma kom Katja och Louis
ut genom porten. Louis såg från Sussi till Ludvig och från
Ludvig till Sussi igen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
