Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
»Ber om ursäkt att vi stör», sa han fränt, »vilket kora
Katja att storskratta.
»Nej men, Louis, inte ska du vara svartsjuk på Ludvig»,
utropade hon. »Det vet du väl att han är mig trogen som
en hund!»
Och hon hoppade in i bilen och fortsatte: »Godnatt med
er båda två. Skynda dig nu Ludvig så vi hinner hem innan
Lillan vaknar.»
Och Ludvig hoppade in och satte bilen i gång och så
vinkades god natt. Och så stod Louis och Sussi ensamma
kvar på gatan.
Louis stod så att Sussi måste passera honom för att
komma fram. När hon det gjorde grep han hennes hand
och höll henne kvar. Hon stannade. Då viskade han ett
tyst — förlåt mig, Sussi. Hon gjorde sig varligt fri och
fortsatte några steg gatan framåt. Men så stannade hon
och vände sig om. Hon såg Louis stå under en gaslykta.
Skenet belyste hans nedböjda huvud och hopsjunkna gestalt.
Då greps hon av medlidande. Hon glömde sin egen sorg,
sin egen vrede och sin egen trötthet. Hon gick tillbaka och
tog hans hand:
»Kom nu, Louis, så går vi hem», viskade hon.
Han följde henne och de försvunno hand i hand bortåt
gatan.
Julia satt framför sin spegel i sin sängkammare och
kammade sitt hår. Kammen fördes långsamt genom de tjocka
korta hårslingorna. Julia funderade. Hon funderade över
männens psyke i allmänhet och Kurts i synnerhet. Månntro
det var en medveten önskan att försöka få Julia svartsjuk
som dikterade hans kurtis med den högst grunda och gån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
