Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
»Stackarn! Han är en onyttig, obotligt mindervärdig
människa, och jag begriper- inte din förkärlek för hans
person!»
Nu hade Kurt röjt sig. Och Julia skalv av salig fröjd,
ty en man blir inte svartsjuk med mindre än att han älskar.
Hennes kvinnliga smak för intriger och förställning narrade
henne att raljera i stället för att bekänna. Alltså låtsades
hon vara fullkomligt oförstående:
»Är du svartsjuk, Kurt! O, så gudomligt! Ja, vet du,
jag älskar Louis Brenner!»
»Jag behöver visst påminna dig att du är gift med mig»,
röt Kurt.
»Och du hatar, Louis!» gäckade Julia.
»Ja, jag är inte svag för herrar som min hustru
ä-ä-ä-lskar! Är det tänkbart vill. jag helst behålla henne för
mig själv.»
»Det är inte tänkbart! Alla män dyrka mitt öppna väsen!»
Hon slog ut sina armar bakom sin stol som för att fånga
Kurt. Hon tänkte — där fick du betalt för kurtisen med
det nötet Katja. Men Kurt slog undan hennes armar och
gick mot dörren, i det han slungade ut denna medvetna
lögn:
»Det är ingen konst att dyrka en kvinna som inte är ens
hustru. Jag har dyrkat dig en gång, jag med!»
Julia vände sig blixtsnabbt i stolen: »Så ovänligt
formulerat, hör du! Är det Katja, som spökar ? }a, hon är söt
och banal! Den gamla hustrun, den kan man. Hit med
en ny!»
Hon var verkligt rädd för att han skulle gå ifrån henne.
Och när han gjorde min av det sprang hon efter honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
