Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
så jag har inte hjärta att trösta dig!» utbrast han med
övertygelse.
Sussi var för närvarande absolut omottaglig för skämt.
Hon såg Ludvig stadigt i ögonen och frågade helt oväntat:
»Säg mig Ludvig, är det du som har betalt Louis’
spelskuld?»
Det måtte inte ha varit första gången den frågan
framställdes ty Ludvig reste sig upp och svarade med
eftertryck :
»Nej, har jag sagt!»
Sussi sprang upp från sin isbjörn. Hennes ögon
sprutade hat och vrede:
»Då är det Julia! Ja det är hon! Hon älskar Louis och
han älskar henne — det har hon ju själv sagt! Den
uslingen ! Att ta emot pengar av sin älskarinna!»
Ludvig var på vippen att förlora sitt tålamod, men han
behärskade sig och konstaterade lugnt:
»Du är inte klok. Julia är visst inte hans älskarinna!»
»Nej — men hon kan bli!»
Det var den sanna kvinnliga logiken som här kom till
användning. Sussi kastade boken i golvet och rusade mot
dörren och skrek:
»Jag stannar inte här nu när hon kommer -— hör du —
jag stannar inte.»
Utanför dörren i korridoren kom Louis tillbaka från
Sanatoriet. Han hade medicinflaskan i handen. Han
stannade då han hörde Sussi rasa i salongen. Hennes röst slog
över i falsett. Hon tog ingen hänsyn till att hela hotellet
kunnat höra henne.
»Allt har jag tålt», sa hon. »Han har fått hela min för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
