Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Hon klippte av Kurts försiktiga tal med ett klingande
utrop :
»Nå äntligen! God dag, god dag, här är vi nu! Och vi
ha redan råkat i dispyt. Kurt tycker att jag är
temperamentsfull och odräglig — jag tycker jag är söt och rar.
Vad tycker du?»
Under detta hade Julia lämnat soffan, följd av den tungt
suckande Kurt, och mött sina släktingar vid trappans fot.
Hon stack fram sitt vackra huvud mellan trappstolparna
lagom för att rikta den sista frågan till Ludvig, som
körde sitt ansikte tätt till Julias och röt:
»Jag tycker du är förfärlig!»
Julia älskade människor som kunna skämta. Hon
tackade för komplimangen med en liten bugning, hon tog det
nämligen för en sådan, och jublade mot Kurt:
»Där hör du, Kurt, han tycker jag är förfärligt söt!
Och du, då?;»
Nu var det Louis’ tur att bli tillfrågad. Han följde med
på galoppen och svarade med basröst:
»Jag tycker du är gräslig!»
»Där hör ni, gentlemen! Han tycker jag är gräsligt
rar!»
Under detta hade Katja med översvallande förtjusning
hälsat på Kurt. Nu räckte hon sin hand till Julia och sa:
»Kära Julia, vad jag är glad att se dig.»
Julia hade mycket väl observerat den hänförda
hälsningen som Katja ägnat hennes man, kanske hon just därför
skämtat så intensivt med Ludvig och Louis. Nu kom
turen att ge igen:
»Jag är på millimetern lika glad som du, kära Katja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
