Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
»I am miss Mary Johnston from Chicago, United States
of America!»
Portiern bara gapade. Var denna unga, slanka person,
klädd i höga läderstövlar, läderbyxor och pälsjacka den
gamla damen som skulle komma med tåget enligt hans
beräkning om en timma. Tydligen, ty hon utdelade sina
befallningar med en säkerhet och energi som absolut inte
tålde någon motsägelse. Negrerna skickades upstairs med
bagaget, bilen skulle tagas särskild vård om, och hon skulle
hälsa på sina släktingar och klä om sig till middagen.
Släktingarna, ja! Dom stodo i en klunga och gapade,
dom med! Det var naturligtvis Julia som först fann sig.
»Det är ju amerikanskan!» utropade hon och skyndade
med framsträckt hand den nya släktingen till mötes.
»Välkommen, kära söta! Och så ung och söt! Och vi som
väntade en gammal käring!»
Mary tryckte den framsträckta handen så pass att
Julia höll på att skrika högt. Och hon svarade med en
självsäkerhet så absolut att Julia höll på att komma av sig:
»Det bevisar bara bristande noggrannhet i era
efterforskningar om min person», sa hon på svenska men med
tydlig amerikansk brytning. »Ni är fru Julia Balzar, inte
sant ?»
»Joo, det är så rätt så», svarade Julia häpen, »men hur
vet ni det?»
»Oh, I know! Jag har skaffat mig upplysningar om er
alla från absolut pålitligt håll. Jag känner er utan och
innan ! Jag vet att det här är er man och min släkting, Kurt
Balzar!»
Hon räckte sin hand till Louis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
