Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Släkten bytte blickar. Den var van vid Julias något
överraskande temperament, men Julia var ju den rena
pensionsflickan i jämförelse med denna miss, som till och
med kunde få Julia att tappa dragen. Förbluffande nog
var det den beskedlige Ludvig som först fick igen
målföret. Han hade nästan svårt att hålla sig för skratt:
»Snälla fröken», sa han, »våra förhållanden är så
väldigt menlösa, så!»
Nu kvicknade Julia till. Och ilsknade till. Av
förargelse att ha blivit bragt ur fattningen. Hon hängde sig
förälskat på Ludvigs arm och läspade sött, men med en
farlig glimt i ögat.
»Förlåt, men vi leker bara att vi äro obeskedliga. Och
vi vill inte bli störda!!»
Mary gav Julia en genomträngande blick. Hon
vädrade en konkurrent i slagfärdighet och smartness, men hon
tänkte inte låta slå sig ur brädet.
»Det är min plikt att störa er», påstod hon. »Eftersom
ni tydligen äro sedligt förslöade. Jag såg ju hur Julia slöt
Louis i sina armar, hur Kurt omfamnade Katja och hur
greven inte kunde ta sina ögon från Sussi.»
Släkten stod mållös och grubblade på vad människan
menade. Så slog en blixt ned i Julias hjärna.
»Å! Ja visst, ja! Det var här — alldeles nyss — —»
Och hon svängde i stora mjuka, rytmiska svängar fram
till soffan så att klänningen, som var vacker som en dröm,
böljade i svarta vågor genom hallen. Så bredde hon ut
sina armar och visade på platsen kring soffan. Hon
slungade ut i svindlande fart:
»Jag stod med armen om Louis’ hals och skar tänder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
