Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
och för gammalmodigt. Jag förstår inte att ni vill stanna
här ?»
Den allvarliga tonen imponerade inte mera på doktorn än
hennes tidigare skämt. Då valde hon en annan taktik. Hon
blev mjuk, lockande, förförisk:
»Om ni vill följa med mig hem till Amerika så ska jag ge
er det största komplexet i Staterna. Ett arbetsfält, värdigt
er. Jag lovar att slösa både dollars och intresse på er person!»
Doktorn kom några steg närmare bordet. Han stack
händerna i den vita rockens fickor och betraktade Mary som en
zoolog skulle ha betraktat en egendomlig insekt. Så log han
retsamt: »Jag tackar! Men avstår. Detta fjällexemplar av
släktet homo europeus vill inte krypa in i ert menageri!»
»Varför inte?»
»Tja! Säg det!»
Syster Karin avbröt dem genom att komma ut från Sussis
rum med det beskedet att lampan var färdigmonterad.
Doktorn lämnade genast Mary och gick in till sin patient. Men
då amerikanskan ville följa honom dit, ställde sig Syster
Karin i vägen och hindrade henne.
»Herr och fru Balzar äro i väntrummet», meddelade hon.
»Kanske miss Johnston vill hälsa på dem.»
Mary hade ingen översvallande längtan efter sina släktingar
just i det ögonblicket, men hon förstod att dölja sina känslor,
så hon slängde till med ett — all right och steg in i
väntrummet.
Julia satt kvar i stolen och Kurt betraktade den granna
utsikten från vinterträdgården, som löpte utmed
sjukrummen runt hela huset. Mary hälsade översvallande hjärtligt:
»Oh, my darling, Julia! How are you?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
