Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Och Julia hälsade lika översvallande hjärtligt och lika
falskt tillbaka:
»Oh, my darling, Mary! How are you?»
Damerna kysste varandra enligt utländsk sed, och Julia
såg ut som om hon fått bittermandel i mun.
Kurt blev förtjust över att mötet artade sig så bra. Han
hälsade Mary med dessa ord:
»Mary, du borde alltid vara klädd i vitt! Det klär dig
briljant!»
Genast artade mötet sig mindre bra. Kurt var inte snar
att säga komplimanger, det visste minsann Julia. Så mycket
mera retade det henne när han sa det till andra. Mary märkte
naturligtvis att Julia blev fnurr, och med äkta kvinnlig
förmåga att njuta, njöt hon därav.
»Det var länge sedan vi sågs, dear Julia! Men jag har
varit så upptagen», skröt hon.
»Naturligtvis! Ni har ägnat allt ert intresse åt vår lilla
Sussi och — åt doktor Johnson», bet Julia till.
Hon kunde inte behärska sig vid tanken på att denna
främmande människa fått sköta om Sussi, då hon däremot varit
portförbjuden. Liten hämnd är också hämnd. Kurt började
ana oråd. Han insköt:
»Du har varit rörande snäll, Mary!»
»Not at all! Doktor Jonson och jag ha studerat Sussi
tillsammans. Det är nu konstaterat att jag hade rätt när jag
sa att förlamningen är av hysterisk natur. Doktor Jonson
har använt tiden till att ställa en diagnos. Jag till att söka
botemedlet!»
»Och naturligtvis har ni funnit det», avbröt Julia hånfullt.
Hon kände sig märkvärdigt osäker så snart amerikanskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
