Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
där hon satt. Kurt vandrade nervöst upp och ner i
rummet och Louis satt på en stol och stirrade i golvet.
»Du vet ju att jag bara lever för Sveaverken», yttrade
Kurt oförsiktigt nog. Det var som att kasta eld i en
kruttunna.
»Lev på», snäste Julia, »men driv inte mig att hyckla!»
»Så mycket kuride du väl göra för din man?» Kurt tog
till bönboken.
»Jag har ingen användning för en man, som bara älskar
Sveaverken! Jag vill ha en man som älskar mig.»
Det låg mycken bitterhet i Julias röst och det hörde Louis,
men inte Kurt. Louis steg upp och öppnade glasdörrarna till
vinterträdgården. Han gick dit ut för att slippa närvara
vid deras privata uppgörelse. Han såg bort mot det håll
där Sussis rum låg och han såg att gardinen var mer än
till hälften neddragen för hennes fönster. Han förstod då
att hon äntligen somnat.
Kurt steg fram till Julia för att tala reson.
»Är det inte bevis på min kärlek, att jag kommer till
dig med mina sorger», frågade han.
Julia sprang opp från bordet och gick fram till den öppna
glasdörren:
»Jag har fått nog av dina sorger! Jag vill inte vara
sophinken som tar emot soporna då det fejas till fest! Jag vill
vara festen!» sa hon så högt och så lidelsefullt att Louis
ansåg sig böra tysta ner henne. Men hon lät sig inte
nedtystas.
»Inte sant, Louis! Amerikanarna har rätt — man ska
leva livet leende. När Sussi blir frisk, ska vi ställa till med
en lustiger dans — vad som helst, men roligt ska vi ha!»
7 Dollar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
