Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Sussis snyftningar hade gradvis avtagit. Nu suckade hon
tungt:
»Jag är så trött.. .»
»Om du ligger tyst och still ska du få höra en saga.»
Sussi slöt sina tunga ögonlock och Julia började sagan,
sedan hon lagt sin arm under huvudkudden för att göra
det bekvämt för den sjuka.
»Det var en gång en hustru som älskade sin — trots
allt —»
»Det är ju jag —» mumlade Sussi halvt i sömn.
»Nej, det är jag», fortsatte Julia. Men han älskade en
annan —»
Sussi muttrade deltagande: »Är det Katja?»
»Nej då — det är — Sveaverken —»
Sussi hade somnat. Julia drog sakta sin arm från
kudden och satte sig på sängkanten vid huvudgärden för att
vakta den dyrbara sömnen. Tårarna runnö utför hennes
kinder. Hon visste egentligen inte varför hon grät. Men
hon kände sig på något sätt lycklig. Det var som om hon
fått avbörda sig en skuld som hon släpat på och som varit
tung att bära.
Dörren till korridoren öppnades häftigt och doktor
Jonson, följd av Louis stod på tröskeln. Julia gjorde ett tecken
åt dem att hålla sig tysta. Doktorn förstod att han inte
kunde vara till någon nytta och båda försvunno tyst ut i
korridoren. Julia satt kvar. Hon satte sig till ro som om hon
ämnat sitta där till domedag.
Hon satt orörlig kvar i tre timmar. Men då konstaterade
doktorn att Sussi sov så tungt att hon med sannolikhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
