Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Kurt blev synnerligen nervös. Han drog sig bort från de
andra. Louis stod och gapade av förvåning:
»Varför skulle jag få straffarbete? Jag hade skaffat
pengar till utsatt dag — det var svårt, men det gick —»
Julia avbröt häftigt: »Vad? Skulle du inte ha fått
straffarbete, din usling?»
»Nej.»
»Men varför sa då Kurt–-»
Julia vände sig mot sin make. Kurts nervositet tog sig
det uttrycket att han avbröt varje försök till vidare
förklaringar genom att säga:
»Mina vänner, vi är inte hemma hos oss. Det är onödigt
att diskutera familjeangelägenheter så här inför främmande.»
Han menade doktor Jonson.
Denne hade diskret dragit sig ut i vinterträdgården för
att visa sin finkänslighet. När han nu nämndes kom han
tillbaka in i väntrummet, och Julia, som dragit vissa
slutsatser på grund av Kurts underliga beteende, slutsatser
som kom henne att känna sig strålande lycklig, mötte honom
med utsträckta händer: »Förlåt oss, doktor», bad hon, »men
vi är gripna av vanvett! De lama springa och de friska
begå dumheter, inte sant, Kurt?»
Hon såg på Kurt, gäckande men lycklig.
Ludvig tyckte det hela var mystiskt: »Det ligger en hund
begraven», sjöng han mot Kurt. Men den får Kurt och
Julia gräva opp sins emellan! Nu fattas det bara att vi går
ner på hotellet och firar Sussis uppståndelse med att dansa
rumba!»
Det voro alla med på. Louis frågade doktorn om lov för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
